När jag går här i vattenbrynet och betraktar dess otaliga skärningspunkter
mellan land och en nästan oändlig Indisk Ocean på Koh Kho Khao i Thailand känns
det att det är här min själ trivs och kan balansera sig själv. Framför allt
behovet och nyttan av balans blir påtagligt tydlig av någon anledning :-) !

I fotspåren i sanden känner man hur segt det är att kämpa
sig framåt i en helt undfallande struktur … och i det kvicka vattnets kaotiska virvlar
hur allt kan försvinna i en tyngdlös overklighet.
Det blir här, precis som i så många andra fysiska och
mentala skärningspunkter klart att det är nödvändigt att hitta balansen och
rätt väg att vandra livets vandring på. Om du tar ett par steg upp i den mjuka
sandens, eller samhällets, eller skolans, eller något annat områdes, på ett
sätt kanske fasta men ändå idag ganska undfallande struktur blir det segt och
tröttsamt att gå. Ute i vattnets regelbrytande laglöshet tar det också emot,
speciellt om du går för långt ut … och du kan t.o.m. drunkna i kaosets virvlar
om du inte ser upp.

Men det finns en väg, nära brynet av livets skärningspunkter,
som är lätt och snabb att gå på. Kan du balansera i det brynet skapas en väg
där du kan finna den mod och tillit som krävs för att hitta balansen som ger
oss kraft att leva, lära och utvecklas. Allt detta kräver ett samspel mellan
människor och en förståelse och känsla för helheten.

Det är inte delarna som är
viktigast … utan relationen mellan delarna. Det är inte i individen kunskapen
och ”lärskapet” uppstår … det är i relationerna!
På vägen i skillnadernas bryn kan du känna markens värme och fasta trygga
struktur samtidigt som vattnets kvicka svalka sveper över dina fötter och ger
möjlighet till ett ständigt skapande av ny lärdom. Allt för ett nytt kontinuerligt
utvecklande ”lärskap” som är mycket mer än bara ny kunskap. Där kan vi gå
tillsammans i balans och i utlöpare från vägen kan vi lära oss tillsammans om
både havet och land, skola och liv, svart och vitt, arbete och fritid, resa och
vardag, eller vad som helst.
Det är oftast i skärningspunkter, mellan alla möjliga
mångfaldiga miljöer, vi kan hitta den rätta och möjliga vägen. Det är där vi
kan hitta sätten att lära oss tillsammans och hitta den för alla rätta och
lätta vägen mot ett gemensamt ”lärskap” nu och för att möta framtiden! Dessutom får vi inte glömma att betrakta allt det som dyker upp i spåren efter tidvattnet :-) ... vi
måste fånga all den lärdom som ibland dyker upp i lågvatten och
försöka minnas det som göms i högvatten ... alltså att ta tillvara
tidvattnets skiftningar rakt igenom livet :-) !


Vi måste hitta vägen mellan ”vattnets och sandens” respektive
individuella enfald i mångfaldernas skärningspunkter och därifrån tillsammans balansera
och ”lära oss att lära oss” om allt som ständigt förändras!
Läs även på denna länk om du vill: http://wp.me/p275r9-u
Hälsningar /Danne … mitt i balansakten :-) !