Dagar går och blir till år. Åren rinner i väg och blir till punkter och stopp i en tidsepok. Samhällen byggs och gamla raseras. Idag är igår redan imorgon. Förändringens vindar pågår oavbrutet och det som varit kommer aldrig tillbaka.
De senaste sextio åren har varit goda för människan över lag, trots alla krig, kriser, naturkatastrofer, epidemier, pandemier och allmänt elände. Vi lever i individens decennium och det är bra. För första gången på flera tusen år får jag en chans att bli sedd och bemött som den just jag är, en människa. Rätten till lycka och självförverkligande blir alltmer självklart. Kurser och föreläsningar ska hjälpa oss att utveckla våra personligheter, men det är i första hand som grupp vi överlever som människa och inte som individ.
De senaste decenniernas ökade sociala obalanser, miljökatastrofer och maktmissbruk i kombination med den digitala revolutionen och globalaseringen leder till eftertanke och reflektion. Hur hållbara är våra nuvarande lösningar egentligen? Resolutioner, strategier och planer tycks inte längre ge den avkastning vi förväntar oss att den ska ge. Trots att allt fler nationer blir demokratiska lyckas vi inte vända trenden med växande obalanser. I USA är 1,6 miljoner barn hemlösa. Den ekologiska obalansen har nått global, existentiella nivåer och sociala obalanser sprider sig med stormens hastighet till länder som tidigare framstått som välfärdsmodellens vagga. Politik och makt är på väg att skiljas åt. Vårt demokratiska styre, enligt traditionell västerländsk modell, bygger i grunden på samma gamla hierarkiska maktstrukturer som de tidigare religiösa och politiska elitsystemen. Förblir jorden människans planet, eller är vi redan på den vandringsled som oupphörligen leder till artens förintelse?
Vår överlevnad kommer att hänga på om vi lyckas fånga räddningen i flykten. Att snabbt återgå till ett tillstånd där vi i första hand är mänskliga människor. Vad är människans naturliga livsföring? Vad säger våra nedärvda gener om hur vi egentligen bör leva? Hur skulle ett mänskligare liv i så fall se ut idag?
Människan som art kännetecknas av genetiskt nedärvd fallenhet för monogami, solidaritet, jämställdhet, andligt färgad konst, rytmik, dans, sång, lättja och konfliktlösning genom samtal och inte genom våld. Gruppsammanhållningen var nyckeln till vår överlevnad. Vi är födda solidariska, vi samarbetade och delade med oss, vi konkurrerade inte och vi visade ingen aggressivitet. Den moderna människan blev modern genom att samtala och ha kul, och genom att vi var snälla mot varandra och lärde oss att med tusen olika medel lösa konflikter. Den som sjunger och dansar håller samman. Den som håller samman överlever lättare.
Människan är inte gjord för att leva i hierarkier, vi fungerar bäst om vi får bestämma själva i samspel och samarbete med andra. Dagens problem och utmaningar är inte ett resultat av människans natur. De har sin grund i jordbrukets och civilisationernas uppkomst med religiösa och politiska makteliter som följd. Vi måste skaffa oss en livsföring som gör att vi kan föra vårt arv vidare till kommande generationer och vi vet hur en sådan tillvaro borde se ut. Det handlar om att leva som människa. Vår starkaste drift är att få tillhöra, få respekt och kredit för den unika varelsen just jag är. Utanförskap dödar människors innersta.
Hur kan vi stimulera samspelet mellan människor, organisationer och platser från den lilla lokala ”byn” till den stora globala? Ett samspel baserat på det unika och subjektiva och inte minsta gemensamma likhet. Hur kan vi stärka gruppsammanhållningen och bygga ett allt finmaskigare nät av gemenskap? Att utvidga innegruppen till att inte bara gälla vårt lilla ”vi”, vår släkt, våra vänner, våra närmaste med en gemensam värderingsbas eller moral.
Hur går vi från att lyssna för att svara till att lyssna för att förstå? Att supa in orden och låta dem omfamna mig, beröra mig. Deltagande och dialog förutsätter att vi är beredda på att något ska förändras. Våra nedärva gener har gett oss verktygen, det är hög tid att börja använda dem. Det handlar om mellanmänskliga relationer i en gemenskap utan herrar eller tjänare. Det handlar om ett globaliserat ”Vi” långt bortom de senaste seklernas hierarkiska modeller och politiska ideologier med rötter i en omänsklig tid. Det handlar om människans överlevnad och det är vi själva som bestämmer hur framtiden ska utformas. Vi måste återerövra gemenskapen i det lilla och nära och i det stora och globala. Bara vi kan göra det, ingen annan än vi själva, människorna på jorden.