Idag invigs grekiska skolor av svartklädda präster med gråa hårknutar som välsignar eleverna med kristna böner och rökelser. Trots att jag tror på en sekulariserad skola behöver elever i krisens Grekland alla välsignelser de kan få. När elever och skolpersonal svikits av sina egna politiker kan de bara förlita sig på högre makter.
Nu går majoriteten av eleverna till skolor som inte längre har råd med kritor eller värmekostnaderna i vinter. Ständiga strejker, brist på skolböcker och allmänt kaos råder. Förra året fick eleverna sina böcker strax innan jul. Till dess fick de hålla till godo med kopior. Så långt papper fanns i kopieringsmaskinerna.
Den senaste tiden har lärarlönerna slaktats till nivåer som man inte längre kan leva på. Min väninna Eleni är 29 år och får numera ut en lön på 600 €/ månaden. Eftersom hon inte har råd med hyran har hon tvingats flytta hem till sina föräldrar som bor med mormor och morfar. Eleni som tidigare arbetade på en privatskola berättar om den avgrundsdjupa skillnaden mellan privata och offentliga skolor.
Det finns en hel uppsjö privata med olika inriktningar och de garanterar att barnen slipper strejker, att de får ta del av kunskaper och slipper köpa sig lika mycket privat läxläsning för att gå vidare till nästa årskurs. På privatskolorna hämtas och lämnas elever med skolbussar och disciplinen är betydligt hårdare.
I de offentliga skolorna kan strejkerna hålla på i veckor. I fattiga förorter rapporteras att barn svimmat av undernäring som en av krisens konsekvenser. Det har tvingat utbildningsdepartementet att införa juice och smörgås i vissa områden för att få lite liv i ungarna. På vissa skolor arrangeras mat- och klädinsamling för barn som hungrar eller fryser.
Oavsett om eleverna går i dyra privatskolor med strukna skoluniformer eller sönderklottrade, nedgångna offentliga skolor tvingas föräldrarna skrapa ihop till privat läxläsning på kvällarna för att de ska kunna läsa vidare på gymnasiet och universitet. Då kan samma lärare som undervisar i skolan på dagtid dyka upp på läxläsningen för att förklara matematiska formler eller bryta ner gammelgrekisk grammatik.
Det grekiska skolsystemet göder klasskillnaderna och cementerar sociala klyftor som går som en skiljelinje mellan dem som har och dem som inget har. Mellan de barn som har rätt till god utbildning och en värdig framtid och de som bara kan drömma om ekivationer, makroekonomiska studier eller etymologiska utflykter.
Nu rapporteras emellertid om flykten från privatskolorna. ”Krisen tömmer privatskolorna” kan man läsa i tidningarna. Trots att de dyra skolorna sänkt priserna och grekiska föräldrar prioriterar barnens utbildning framför sitt eget välmående så är det fler än 10 000 elever som lämnar privatskolor till förmån för de kostnadsfria alternativen. Hittills har flera privatskolor gått i graven med årsavgifter på mellan 5-10 000 €.
Nu sitter vi kanske här i Sverige och pustar ut över vår välfungerande välfärd och vårt skolsystem men faktum är att dikotomin mellan privatskolor och kommunala skolor växer även här. Skillnaderna mellan de ekonomiskt starka och de ekonomiskt svaga sväller successivt. RUT-avdrag för läxläsning gynnar de kapitalstarka familjerna som hyser svulstiga drömmar för sin avkomma medan de fattiga förortsungarna i bästa fall kan få stöd att klara kärnämnen genom ideella alternativ som exempelvis Stiftelsen Läxhjälpen där jag är aktiv styrelseledamot. Det är dags för oss i Sverige, oavsett om vi är verksamma i eller utanför skolans värld, att avgöra vilken skola vi vill ha i framtiden. Vill vi ha en skola som är lika för alla? En skola som ger alla sina elever vingar att nå nya höjder bortom föräldrarnas tillvaro? En skola som inte gör skillnad på rik och fattig? På svart eller vit? På förort eller innerstad? Eller vill vi ha en skola där barn tidigt får lära sig sin plats i samhällshierarkin?
Vad skulle ni förändra om ni var skolministrar?