Det krävs ett helt nytt sätt att tänka,
för att lösa de problem vi skapat med
det gamla sättet att tänka.
- Albert Einstein
Vi behöver förstå oss själva för att förstå våra barn. Eftersom de flesta av
oss aldrig fick den vägledning vi själva behövde för att förstå oss själva så
har vi heller ingen möjlighet att förstå våra barn. Vi lärde oss att förneka
många delar av oss själva, vi lärde oss att ignorera många känslor och agera
över dem, det vi glömde längs vägen var att dessa känslor faktiskt ville säga
någonting till oss om oss. Våra känslor var våra vägvisare men vi lärde oss att
andras känslor, behov och förväntningar hade företräde framför våra upplevelser.
Vi upplevde en frustration över alla de människor som ville bestämma över oss
och som fattade val och beslut över våra huvuden. Vi kände en ilska och vrede
alla de gånger då vi fråntogs kontrollen över vår egen vilja och påtvingades
andras viljor Vi kände alla en sorg alla de gånger då vi försökte göra oss
förstådda men blev betraktade som okunniga och ovetande på grund av vår
ålder.
”Barn är barn”. Ja, men barn är också människor. Barn är inte annorlunda än du och jag. Barn känner också skam när de blir tillrättavisade inför sina vänner. Barn känner sig också förödmjukade när de inte får göra sin röst hörd eller får en möjlighet att påverka sin egen situation. Barn känner sig också kränkta när någon höjer rösten, talar till dem i irriterad ton eller rent av använder sin fysiska överlägsenhet för att tvinga på dem sin vilja. Barn känner också stress när de har förväntningar på sig att prestera någonting för att göra en annan människa nöjd. Barn känner också rädsla, uppgivenhet och sorg när någon kränker deras gränser och inte respekterar deras integritet. Barn känner sig också svikna när vi inte står vid vårt ord eller håller våra löften. Barn känner samma saker som du och jag gör, den enda skillnaden är att du och jag har lärt oss att förtrycka våra känslor och sluta att lyssna till dem och ta dem på allvar. Vi har slutat att respektera oss själva och förväntar oss även att våra barn ska göra det. Samtidigt förvånas vi över våra barns bristande respekt gentemot vuxenvärlden och varandra, för det är så mycket enklare att ge barnen skulden än att ta ansvar för oss själva helt och fullt.
Det är i själva verket väldigt enkelt att veta hur vi ska agera gentemot våra barn i alla sammanhang. När vi lär oss att se oss själva och förstå oss själva, när vi lär oss att se bortom vår egen skuld och skam och förstå och känna våra egna känslor, så kan vi även se och förstå barnen, förstå deras behov och bemöta dem (oavsett om vi väljer tillgodose dem eller inte) utan att projicera vår skuld och skam och känsla av otillräcklighet på dem.
Så hur kan vi använda denna medvetenhet för att göra skolan till en plats som gynnar individen och barnens känslomässiga trygghet och utveckling? Hur kan vi använda medvetenheten om att allting börjar med oss själva, om att allting handlar om att växa i vår egen förmåga att se oss själva och bryta de invanda tankemönster, system och attityder som både begränsar och skapar smärtsamma upplevelser i oss själva och i våra barn, för att skapa en plattform för våra barn där de kan växa och utvecklas optimalt? Vi behöver helt enkelt inse att det inte i huvudsak handlar om att föra in en ny syn och ett nytt förhållningssätt till undervisningen och lärandet, eller om att byta betygsskalor och utvärderingsprogram, utan att det i grund och botten handlar om behovet av att föra in en helt ny syn och ett nytt förhållningsätt till hela människan.
Med inspiration och tacksamhet över varje människa som fullt ut vågar ta ansvar för sig själv...
Sanna
Nova Emilia
Föreläsare hos Holmbergs Talare
Verksamhetschef
True Heart Education
Medskapare till
Opinionen för optimalt lärande
http://www.facebook.com/opinionenforoptimaltlarande