Läxor är ett intressant fenomen. Det är den självklaraste sak i skolan trots att det inte finns en skriven rad om det i något av skolans styrdokument. Det bara finns där. I det verkliga livet, dvs livet utanför skolan, diskuterar vi hur skadligt det är att människor tar med sig jobb hem, aldrig är riktigt lediga. Det är viktigt att skilja på arbete och fritid, att inte ständigt vara uppkopplad och tillgänglig heter det. Det är så skadligt att det tom kan leda till utbrändhet och sjukskrivningar. Men om arbetet är en läxa – då gör vi inte den kopplingen.
En lärares utmaning är att skapa ett förtroende hos elever, men också hos elevernas föräldrar. Särskilt nya lärare kan få kämpa hårt för detta. Ett av de mest effektiva metoderna för att föräldrarna ska känna att ”det här är en lärare som har koll på läget” är regelbundna läxor, gärna ett eller två ämnen varje dag, återkommande. Vad är det som gör att det är lättare att få förtroende för en lärare som ger mycket läxor än en som inte ger några läxor alls? Det finns ju inte skrivet någonstans att en skola måste ge eleverna läxor. Det finns, vad jag vet, inte några entydiga bevis för att läxor är effektivt använd tid ur ett pedagogiskt perspektiv.
En annan aspekt av läxorna är de konflikter som de skapar mellan barn och föräldrar. Hur påverkar det barnens lust att lära och tankar om skolan? En gång föreslog jag att en elev som hade det kämpigt i skolan inte skulle ha läxor utan koncentrera sig på undervisningen i skolan och få hjälp att repetera på skoltid. Den som blev gladast för det förslaget var elevens mamma. Det visade sig att det var hon som hade gjort dotterns läxor, mer eller mindre, i 8 års tid.
Jag är inte emot att man fördjupar sig, repeterar moment osv efter skoltid men nog borde vi fundera över hur vi ger läxor och andra arbetsuppgifter och inte bara ge läxor av tradition eller slentrian. Ofta upplever jag att läxan, utifrån dess innehåll, bättre hade utförts i skolan. Sällan används läxan för att utföra en arbetsuppgift som man inte kan göra i skolan, eller som kräver att man är på annan plats.