När det var skid VM i Oslo i vintras intervjuades Marcus Hellner inför stafetten och reportern frågade vilket utgångsläge som var Marcus drömläge när han skulle gå ut på sista sträckan. Han svarade att han, om han fick välja, ville gå ut i rygg på Petter Northug för då visste han att han var med i matchen, och då kunde han prestera som allra bäst. (Kalla gav ungefär motsvarande svar kontra Marit Björgen) Kanske är det så vi alla fungerar, vi utvecklas som mest, presterar som bäst, när vi känner att vi är med i matchen? Det skapar trygghet – trygghet som krävs för att våga utmana och förändra.
Jag vill påstå att svensk skola är en skola i världsklass, att skolan aldrig varit bättre än den är nu. Svensk skola står dock inför stora utmaningar och kraven på förändring och utveckling är stora i takt med att världen förändras.
Medias svartmålning, skolinspektionens tolkning av sitt uppdrag ”lyfta fram det negativa, ignorera det positiva” samt Jan Björklunds nidbilder av svensk skola, hur påverkar det alla som jobbar i den svenska skolan? Skapar det en känsla av att gå ut i rygg på de bästa? Skapar det en känsla i svensk skola som skapar framåtanda och utveckling? Eller skapar det otrygghet, försvarsställning och en tanke om att ”det var bättre förr”?
Framtidens utmaningar kan inte lösas med gårdagens lösningar. Svensk skola är en skola i världsklass – med den utgångspunkten kan vi ta oss an kommande utmaningar med kreativitet och innovation.