Lärare rekryteras i Timrå

I Timrå kommun anställs knappt några fritidspedagoger längre. Kommunen vill ha 1-3 lärare som de kan använda både i skolan och på fritidshemmen.

Det är mycket som hänger i luften säger Erik Söderström, fritidspedagog på Böle skola i Timrå om sin situation.

Han tog examen 1999. Förutom på en fritidsavdelning för 50 elever i förskoleklassen och ettan jobbar han mellan 10 och 14 timmar i veckan som idrottslärare och med FA i år1. FA står för »fria aktiviteter« men är schemalagda lektioner i grupp- och självstärkande övningar, samtal och friluftsliv.

— Vi diskuterade länge vad vi skulle göra den tid vi inte är på fritidshemmet och efter en lång process föll valet på att införliva statens folkhälsomål i våra lokala mål. Vi jobbar integrerat med fritidspedagogiken i skolan för att öka den fysiska aktiviteten och skapa trygga villkor, säger Erik Söder­ström.

Timrå kommun tog initiativ till ett lokalt avtal för två år sedan. 
Avtalet säger visserligen att fritidshemmen ska bemannas av fritidspedagoger till 100 procent men också att förskollärare och lärare kan fylla ut sina tjänster där.

Lärarförbundets lokal­avdelning protesterade eftersom det fanns en rädsla att skrivningen skulle gå ut över fritidspeda­gogerna. Men det var inte intentionen, enligt arbetsgivaren. Syftet var att erbjuda alla anställda heltid.

— Nu har det fått den effekten ändå. Inte så att befintliga fritidspedagoger har sagts upp men det känns som att de är på väg att fasas ut, även om det inte är uttalat, säger Johanna Sundgren, lokalavdelningens ordförande.

Numera väljer flera rektorer att nyanställa lärare med inriktning mot yngre år, »lyrare«, på kombinationstjänster i skola och fritidshem.

— Motiveringen är att de vill ha personal som kan användas på många ställen i organisationen, i det här fallet som lärare i år 1—3, säger Johanna Sundgren.

Hon tror att policyn är en konsekvens av de skarpare behörighetsreglerna och legi­timationen för lärare och förskollärare.

Kommunen började förbereda sig för det som komma skulle redan för två år sedan. Det skedde genom att förskollärare som jobbade i år F—2 flyttades till enbart förskole­klassen med utfyllnad på fritidshemmet.

— Samtidigt ändrades deras ferietjänster till semestertjänst. Valet de hade var att börja jobba i förskolan eller vidareutbilda sig på egen bekostnad, säger Johanna Sundgren.

Birgitta Orrebo är chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Timrå. Enligt henne handlar det om att kommunen tydliggjort att de som under­visar ska ha rätt ämnes­kunskaper.

— Men visst hade det varit bra om lagstiftningen skyddat även fritidspedagogerna, säger hon.

På Böle skolas fritidshem delar fritidspedagoger, tidigare­lärare och förskollärare på tjänsteutrymmet. Barnskötarna försvann för flera år sedan.

Erik Söderström vill inte rikta någon kritik mot »lyrar­na«, däremot mot att den kompetens fritidspedagogerna har inte värdesätts.

— Det är klart att barn ska bli bättre på att läsa, skriva och räkna. Men många behöver den verksamhet vi håller på med för att må bättre, så att de klarar av att lära sig, säger han.

Han kan sannolikt bli legi­timerad för att undervisa i idrott upp till år 3 eftersom han har en termin i ämnet i sin examen. Värre är det med FA-lektionerna.

Hans fråga kvarstår därför:
— Vad ska jag sysselsätta mig med under dagtid? Kan kommunen skära i min tjänst? Jag skulle inte klara mig på 50 eller 75 procent.
.