Hur ska jag börja? Vad vill jag förändra? Efter sju år som gymnasielärare tjänar jag 25 000 kr/mån. Samma lön får kassörskan på ICA, om hon är lika gammal som jag och har lika lång arbetslivserfarenhet. Skillnaden är att vi bär på olika ansvar, CSN-skulder och vi förbereder oss väldigt olikt inför varje morgon. Jag har all respekt för alla kassörskor och jag är glad för deras jobb, engagemang och lön. Det jag ifrågasätter är hur jag och många andra får efter 5½ års utbildning, erfarenheter, med ett enormt ansvars och ett jobb som bör värderas lika högt som läkarnas kan vara så underbetald. Jag har – numera – också bara fem veckors semester och jobbar åtta timmar (min lunch är på en halvtimme och den är obetald). Förmåner? Jag har svårt att minnas dem.

Tillbaka till min fråga: Vad vill jag förändra? Jo, jag skulle vilja ha högre lön – gärna nära läkarlönen (dock inte en kirurgs) – och därmed respekt. Jag vill också ha en utbildning som är exklusiv och svår. Den ska inte vara ett sista alternativ. Kraven för utbildningen måste höjas, där bör personlighet, vilja förändra, social kompetens, erfarenhet från verkligheten samt flexibilitet ligga överst. De som läser till lärare bör inte vara ”lätta pengar” för universiteten. Högskolor måste sluta massproducera lärare. Varför? Vi i yrkeslivet förlorar på detta. Politiker måste hjälpa oss lärare. Det är endast ett politiskt beslut som kan ändra ett system och endast det kan förändra kraven. Bestäm!

Jag vill bli bemött med respekt. Argument och underlag finns då lärarnas arbete är samhällets viktigaste. Detta hör jag varje dag. Vårt uppdrag jämförs med läkarnas. Men något saknas. Vilja saknas. Jag har förändrat och har makt att förändra men ensam kan ingen förändra. Ensam kan jag sitta här och vilja ändra. Drömma. Bara. 

Av: EER